Taylor here again!

Kära dagbok..
vilken tur vi har. Snön börjar äntligen att försvinna vilket jag tycker är underbart.
jag hatar vintern, det är så kallt o så. eller kanske inte hatar men tycker mindre om.
därimot tycker jag om våren väldigt mycket, att höra alla fina fåglar kvittra och så.. underbart!
inatt drömde jag en konstig dröm (som vanligt). Den handlade om framtiden.
just det, det har jag inte nämt, men ibland drömmer jag saker som sedan händer, inatt drömde jag att mamma hade träffat en kille. jag frågade henne om detta var sant när jag vaknade och hon svarade ja. Jag frågade efter namnet och det var exakt samma som i drömmen, sedan fick jag se han på fb, shit det var verkligen han.
sen ser jag saker varenda dag oxå. kanske inte så jättekul.. lite läskigt när någon bara står och kollar på mig när jag ska sova. Detta har jag ej berättat för någon för jag är rätt att dom ska döma mig som galen.. men nu vet ni.
när jag var liten fanns det en liten unge där jag bodde, han var ju såklart död. Men jag lekte med han varenda dag. Mamma började ju undra varför jag snackade med mig själv och lekte två barns lekar.
Jag kan också känna av vilken väg som är bra, och vilken som är dålig, tillexempel..
går du mot vänster dör du, går du mot höger överlever du.
Detta är rätt bra att veta men ibland är känslorna konstiga. därför är det svårt att bestämma vilken väg som man ska ta, men jag har lärt mig att kunna se sådant. vilket är bra, för innan jag börjat lyssna på rösterna eller känslan så råkade jag nästan illa ut bara för att jag inte trodde på dem.
jag tycker ju inte att spöken är läskiga och så längre för jag ser ju dem varenda dag, men att dom slutar visa sig så ofta och vid fel tillfälle kanske skulle vara glad.
jag kan ju tillexempel inte bara börja snacka med något som dom andra inte ser, dom skulle ju tro att jag var galen? ellerhur dagboken!
du är den ända som inte dömer mig, vilket jag är jätteglad över.
nu dom senaste dagarna jag har skrivit i dig har jag kännt mig lättad. det känns som om jag får ut allt jag vill säga.
I flera år har jag hållt allt inne. Nu är det så skönt att få släppa ut allt! :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0